Kent Andersson var född och uppvuxen ett stenkast från Aftonstjärnan, i en trång lägenhet på Andersgårdsgatan. Kent var yngst bland 7 syskon.
Som barn var han ofta på Lindholmen och Aftonstjärnan och såg där sin första film och upplevde också teater för första gången, något som har påverkat honom som författare.
”Här på Lindholmen har jag många minnen, halva mitt liv finns häromkring. Jag kan bestämma själv att spela om det som har hänt omkring mig, vilka skådespelare kan göra det?"
Kent Anderssons karriär gick via Göteborgs stadsteater, Folkteatern, Riksteatern och Dramaten. Hans insatser med Flotten, Hemmet, Sandlådan och Gropen är klassiker i svensk teaterhistoria. Kent är en av våra mest spelade dramatiker, inte bara i Sverige utan i hela Norden. TV-dramatik som Blå gatan, Sven i Skåäng i Hedebyborna, ett antal filmroller; listan kan göras lång. Nästan det enda man inte fick se honom göra från scenen var att sjunga. Han sa själv att han kunde framföra rytmisk text eller med andra ord rappa och att han rappade redan 1967 i Flotten, långt innan rappen fanns. Tekniken, att läsa före, hade han snappat upp i söndagsskolan i Smyrna. På Aftonstjärnan har Kent rappat i varje föreställning till publikens förtjusning.
I sitt arbete på Aftonstjärnan hade Kent Andersson hittat ett anslag som nästan gjorde honom synonym med huset. Media gjorde på sitt överdrivna sätt honom till både ägare av huset, den som renoverat detsamma och den som drev teatern. Sanningen är att Kent gjorde Aftonstjärnan till ett begrepp i Göteborgs teatervärld och gjorde teatern känd över hela landet. Han vävde samman sin förmåga, atmosfären i huset och sin egen bakgrund och resultatet blev helgjutet och äkta och unikt i Sverige.
"För mig är det betydelsefullt att arbeta med material, som ligger tätt inpå mina egna upplevelser; att göra ett avstamp i något som är alldeles sant, både känslomässigt och intellektuellt".
På Aftonstjärnan fick han chansen att förverkliga sina intentioner med den sanna närliggande teatern, genom sina 5 revyer åren 1996-2004. Hans texter och agerande på scen, som saknar motstycke i vårt land, gick hem hos publiken i allra högsta grad. Man kände att han fyllde ett tomrum i teatervärlden och publiken fyllde hela tiden salongen, år efter år.
Med Kent, som galjonsfigur på Aftonstjärnan, har det skrivits teaterhistoria i Sverige. Varken förr eller senare har texter och skådespeleri integrerats med en teater och en stadsdel på det sätt som skett här.
När Kent fyllde 70 år firades det på Aftonstjärnan. Då börja
de han prata om att dra sig tillbaka, men han glömde det lika snabbt och han hade planerat att fortsätta spela på Aftonstjärnan 2006. Att han så hastigt och oväntat rycktes bort i november 2005 var en stor förlust för teatersverige och saknaden är fortfarande stor, ingenstans i landet har det funnits någon kulturpersonlighet, som varit så älskad i sin hemstad. Men vi får glädja oss åt att många av Kents dikter och texter finns bevarade liksom filminspelningar från hans föreställningar. Beundrarpost
